Begravning
Då kom dagen jag fasade för. Den kom mycket fortare än jag ville.
Ångesten, paniken att behöva säga farväl är hemsk. Ångesten över att verkligen behöva inse att du min älskade vän verkligen är borta!
Kom till kyrkan, medans vi står där och väntar på att gå in i kyrkan så spricker solstrålarna igenom och jag vet att just då är du verkligen med oss!!
Ser dina söner som kommer och hälsar på alla, alla kollegor som står där med tårar i ögonen. Alla människor som samlats för att få säga ett sista farväl till dig.
Jag drar mig verkligen för att gå in i kyrkan, det är inte av oartighet jag inte vill gå in. Det är av panik, illamående . Det handlar om att kliver jag in i kyrkan så blir allt detta verklighet. Verklighet att du är borta, att vi inte kommer ses igen, att dina varma kramar kommer jag aldrig mer få. Det solskens leende som du alltid gav mig när vi sågs är något jag aldrig mer komma få se.
JA jag vet jag är egoistisk, som vill ha dig kvar.
Till slut måste jag kliva in i kyrkan, jag måste få säga farväl , håller maken i handen, ser din fina bild på kistan. Vill inte mer än springa ut ur kyrkan, klarar inte detta. Hela kyrkan är full av människor som har samma sorg, har förlorat en underbar mamma, vän.
Prästen börjar tala om hur du är en blomma som gick bort förtidigt. Men nej du är ingen blomma. Du är solskenet som fick allt att spira till liv. Du är solskenet som alltid när dagen var grå och dyster , sprack igenom dessa grå moln och gjorde dagen bättre.
Att se dina söner och kärlek gå runt din fina kista och säga farväl är tufft. Att se alla dina nära och kära som har lika svårt som mig att säga farväl till dig.
Helt plötsligt är det min tur att behöva gå förbi din kista!!! Panik, jörgen håller mig i handen. Jag retar mig på att man går runt kistan åt fel håll. Ja jag vet, det är bagateller. Niger vid fotändan av din kista, vänder mig om niger för dina söner och kärlek. Vänder mig om och lägger 4 st röda rosor på din kista. Min ros och 3 rosor från kollegor som älskade dig och saknar dig, Står där och vill verkligen inte detta.
När jag står där , så är hoppet fortfarande att detta är ett skämt och att du skall hoppa ur kistan och ropa SUPRICE!!!! Men nej det händer inte!!
Tårarna finner ingen hejd, dom strömmar ner för mina kinder. Går tillbaka till min plats i bänkraden och ser mina underbara kollegor som säger att sista farväl till dig.
Inte ett öga är torrt i denna kyrka.
Begravningen var fin. Stannade kvar och bad maken ta en bild. En sista bild av dig min älskade vän.
Jag hoppas verkligen att du visste hur många människor som älskade dig!!! Nej det blev fel. Jag hoppas du verkligen vet hur många människor som älskar dig.
Min ÄLSKADE snusan...jag kommer alltid älska dig...du min vän, min älskade solstråle.
Nu är du för till din eviga vila. Men jag säger inte farväl utan säger tills vi ses igen!!!
